Humorgränsen är sprängd

Med komedin Four Lions verkar den brittiske regissören Chris Morris en gång för alla ha sprängt en populärkulturell gräns. ETC tar en titt på terrorism-tabuts uppgång och fall.

Var var du när Vita huset sprängdes i luften? När en meteorit krossade centrala Manhattan? Eller när Frihetsgudinnan rämnade?

I en soffa eller biofåtölj troligen. Allt ovanstående har hänt i filmens värld. Säg det amerikanska landmärke som inte förstörts av terrorister, rymdvarelser eller naturkrafter. Även World Trade Center har gått under på vita duken – men i Deep Impact dränktes tornen av en jättevåg istället för att rammas av flygplan.

Sanerad populärkultur
Efter attentaten som jämnade New York-skraporna med marken den elfte september 2001 sanerades framför allt den amerikanska populärkulturen på allt som på något sätt kunde kopplas till terrorism. Bilder av tvillingtornen raderades ur filmer och dataspel, mjältbrand och bomber blev omöjliga teman. I den remastrade versionen av E.T. som kom 2002 hade dialogen ändrats. Huvudpersonen Elliott fick inte längre höra sin mamma säga att han inte fick gå trick or treating utklädd till terrorist – t-ordet var utbytt mot hippie. Även tv-serien 24, som kretsar kring Jack Bauers arbetsplats CTU (Counter Terrorist Unit), klippte bort ett exploderande flygplan. Inget skulle påminna om det trauma som drabbat USA och lösningen innehöll ett visst mått popkulturell revisionism.

WTC-attackens tabu lättat
Nu har det gått drygt nio år sedan tornen i New York rasade. Tabut har lättats allt mer med tiden och när United 93 släpptes 2006 var det den första filmen som behandlade själva WTC-attacken.

New York var inte det enda staden i västlandet att drabbas. Det är drygt fem år sedan London den 7 juli 2005 skakades av bombdåden i kollektivtrafiken. Och det är från Storbritannien den aktuella filmen Four Lions kommer – en komedi om terrorism signerad den brittiske komikern Chris Morris. Frågorna “Kan man skratta åt terrorism?” och “Är det för tidigt?” har genomsyrat förhandssnacket.

Chris Morris regidebut är en skarp satir över terrorismverksamhet men delvis också över omvärldens reaktioner och försök att skydda sig. Karaktärerna Omar, Waj, Barry och Faisal har tillsammans startat en jihad-cell i en förort till London. Exakt hur de ska bidra till det heliga kriget vet de inte, inom gruppen finns en hel del oenighet. Men framför allt finns där klumpighet, inkompetens, kaos, förvirring och en vilja att spränga saker.

Positivt mottagande
Laddad med lustiga Ninja Turtles-kostymer, funny walks, en burdus konvertit och exploderande djur har Morris film fått ett mycket positivt mottagande både i USA, Storbritannien och Sverige, även om kritiker förstås har funnits. Enligt Chris Morris har reaktionen från brittiska muslimer varit ”Ja! Kör! Vi har väntat i evigheter på att någon ska göra något sådant här”. Morris är noga med att påpeka vilken grundlig research han gjort bland terrorismexperter, imamer och andra muslimer. Filmen har sålts både till Israel och arabiska länder, berättar regissören.

– Om folk skrattar så funkar det. Om inte så är det en flopp, sa han under sitt besök på Stockholms filmfestival i november.

Inte den första terroristsatiren
Allra först med att skoja om terroristerna är dock inte Chris Morris. Jihad! The musical hade premiär på humorfestivalen i Edinburgh 2007. Den visades nyligen även i London, den före detta pakistanske presidenten Musharaff ska då ha varit på plats och efteråt hyllat musikalen. Den internetbaserade sitcomen Living with the Infidels, också den brittisk, väckte uppståndelse när den kom förra året. Några män delar lägenhet i Bradford och slits mellan sina planer på att dö martyrdöden och andra mer världsliga frestelser och mål. När de ska spela in en självmordsvideo förvandlas killen bakom kameran till en pretentiös filmskapare och hans drömmar om Sundancefestivalen tar över. Kritiken haglade över skaparen Aasaf Ainapore som svarade att han trodde att göra narr av extremisterna kunde få unga muslimer att vända radikalismen ryggen.

Från amerikanskt håll har vi sedan juni 2009 kunnat höra Achmed the Dead Terrorist skrika ”Silence! I kill you!”. Över 200 miljoner tittare har sett klipp från den buktalande komikern Jeff Dunhams inkompetenta självmordsbombar-skelettdocka på internet. Om Achmed är muslim? Nja, själv tror han inte det eftersom det på hans rumpa finns en stämpel med texten Made in China.

Även Bollywood tar sig an temat
När Hollywood inte vågat skildra terrorister – varken som ondskefulla klischéer eller kännande människor – har istället Indien hållit fanan högt. Bollywood har producerat en mängd filmer med terroristtema i kombination med genrens klassiska sångnummer. Och jämfört med Hollywood har de gjort det bra, skriver journalisten Arun Venugopal i Wall Street Journal: ”Indisk film tacklar de stora frågorna: vad motiverar någon att begå massmord? Kan terrorister omvändas? Och kan till och med en självmordsbombare älska, eller älskas?”

Skrattas åt kan de i alla fall nu.

FAKTA:
Filmer med terroristtema

Four Lions hade svensk premiär 11 februari 2011. Här är tolv andra filmer med terrorismanknytning.

Slaget om Alger(1965) Dokumentär känsla när Gillo Pontecorvo porträtterar den Algeriska motståndsrörelsens kamp mot den franska militären. Man kan känna sympatier för båda sidor och den största boven är det koloniala systemet.

Gisslan(1973) En amerikan kidnappas i Uruguay i början av 70-talet av vänstergerillan Tupamaros. Mannen anklagas för att vara en av de CIA-agenter som befinner sig i landet för att träna polisen i tortyrmetoder. Regissören, grekiske Costa-Gavras, uppmärksammar USA:s stöd till förtryckande regimer i Sydamerika.

Svart söndag(1977) Major Kobakov förssöker förhindra att Svarta september attackerar Super Bowl.

Dil Se(1998) Kärlekshistoria med Kashmirkonflikten i centrum. En hinduisk indisk radioproducent faller för en muslimsk revolutionär. Dil Se betyder Från hjärtat.

The Dancer Uppstairs(2002) Detektiven Agustín Rejas är på jakt efter Ezequiel, en gerillaledare i ett sydamerikanskt land. Inspirerad av den maoistiska gerillan Sendero Luminoso och dess ledare Abimael Guzmán.

Buongiorno, notte(2003) De italienska Röda brigaderna kidnappade och dödade politikern och före detta premiärministern Aldo Moro 1978. I fokus står en av Moros vakter, den unga Chiara.

Team America: World Police(2004) South Park-skaparna Trey Parker och Matt Stones marionettdockor åker runt i världen och pepprar terrorister. Svenske Hans Blix dyker upp för vapeninspektion i Nordkorea.Paradise Now (2005) Saïd och Khaled jobbar båda på en bilverkstad i Nablus på den ockuperade Västbanken. De verkar leva helt normala liv. Men nästa dag ska de utföra varsin självmordsattack i Tel Aviv. Vad får unga människor att ta det steget?

Aamir(2008) – den muslimsk läkaren Aamir bor i London men är i Mumbai för att hälsa på sin familj. Hans tro är inte det som styr hans liv, han tror mer på hårt arbete. Men plötsligt räcker en främling honom en mobiltelefon och han kastas mot sin vilja in i en konspiration. Ett filosofiskt utbyte uppstår mellan Aamir och den jihadledare som styr honom genom telefonen.

London River (2009) Brittisk film om terrorattacken mot Londons tunnelbana och busstrafik.

Eliminated (2011) Australiensisk film under produktion. Gerilladomare ska utse ”mästerterroristen” i en realityserie. De tävlande utsätts för förhör och tortyr, och om de inte håller sig kvar: eliminering.

The Promised Land (2011) – Michael Winterbottom gör film om Sternligan som under ledning av den karismatiske poeten Avraham Stern slåss mot det brittiska styret av Palestina under 1940-talet och för bildandet av en judisk stat. Ligan stod bland annat bakom morden på det svenska FN-sändebudet Folke Bernadotte.

(Publicerad i ETC i februari 2011.)