Spionernas återkomst

Spionen kliver åter igen in från kylan och tar plats i biovärmen när Tomas Alfredsons Tinker Tailor Soldier Spy har svensk premiär på juldagen. Den manlige, västerländske kalla kriget-spionen alltså.

På juldagen är det svensk premiär för Tomas Alfredsons Hollywooddebut Tinker Tailor Soldier Spy, en klassisk spionhistoria byggd på John le Carrés roman med samma namn (Mullvaden i Sverige) från 1974. Snart är det dags för fler gamla agenter på bioduken, nästa år ska en filmversion av 60-talsserien Mannen från U.N.C.L.E. ha premiär och i slutet av 2012 är det dags för nästa James Bond-film, Skyfall.

”Vi måste hitta det ruttna äpplet”, instruerar MI6-chefen Control i Tinker Tailor… Den dåliga frukten, det vill säga infiltratören i den brittiska underrättesetjänsten, jobbar för ryssarna – som sig bör eftersom filmen är västerländsk och utspelar sig under kalla kriget. Antagonismen mellan öst och väst är den tidstypiska fonden men Storbritannien framställs knappast som himmelriket på jorden. Grå betong, kontorslandskap i lysrörssken och intolerans – så ser vardagen ut i London. Budapest ter sig varken mer eller mindre lockande. I le Carrés spionromaner lyser de glamourösa miljöerna från Bond-filmerna med sin frånvaro, moraliska bryderier finns det istället fler av.

En tidigare era, 1930-talet, beskrivs ofta som det brittiska spioneriets – och spionfilmens – gyllene era.
– Det var då som unga Cambridge-typer som (Kim) Philby, Guy Burgess and Anthony Blunt blev kommunister och började sin livslånga tjänst som förrädare. Det som gjort den typen av karaktärer så fascinerande för flera generationer av skribenter och filmskapare är hur deras beteende har avslöjat dolda aspekter av brittiska attityder rörande såväl klass och sexualitet som politik, skriver Geoffrey Macnab i en artikel om spionfilmens popularitet i brittiska The Independent.

Kim Philby, en av de så kallade Camebridgespionerna, är en av världshistoriens mest legendariska spioner. När han flydde till Moskva 1963 hade han haft höga chefsposter inom den britiska underrättelsetjänsten men samtidigt arbetat för Sovjetunionen ända sedan 30-talet. Philbys förräderi handlade aldrig om pengar utan om ideologisk övertygelse. ”To betray, you must first belong” – ”För att förråda måste du höra hemma. Det gjorde aldrig jag…” har han bland annat sagt om sitt förhållande till Storbritannien.

Även länderna bakom järnridån producerade spionfilm. Sovjets svar på James Bond – Stierlitz, en bok-, tv- och filmhjälte som infiltrerar SS högkvarter i Berlin under andra världskriget – gjorde entré 1966. Stierlitz beskrivs som mer patriotisk än ideologisk. Han är fortfarande en populär karaktär i Ryssland och det både refereras och skämtas friskt om honom i vardagliga samtal. Till skillnad från James Bond längtar Stierlitz hem till sin fru och han klarar sig utan fantasifulla tekniska hjälpmedel.

Den ambulerande filmfestivalen Celluloid Curtain visade för brittisk och tysk publik förra året ett antal spionthrillers från olika europeiska länder producerade 1960-74.
– Förutfattade meningar om Östblocket som en karg plats fylld av buttra bönder i hucklen som köar hela dagarna för kålrötter kan lämnas vid dörren. Istället skildrar dessa filmer en värld som, precis som Bonds, har stora ambitioner: det är filmer med snabba bilar, snygga kostymer och en, vad det verkar, ändlös ström av unga kvinnor med tjock eyeliner som klär av sig, skriver The Guardians Alex von Tunzelmann i en artikel om Celluloid Curtain.

Thailändska Jane Bond

Under James Bonds storhetstid på 60- och 70-talen uppfann många andra länder egna agentversioner. San Franciso-baserade skribenten Todd Stadtman har sedan 2006 skrivit om internationell kultfilm på sajterna The Lucha Diaries och Teleport City och nu även på egna bloggen Die, Danger, Die, Die, Kill!

– Indiens Bollywood gjorde många Bond-influerade spionthrillers under 60- och 70-talen, allt från b-filmer till publiksuccéer med stora stjärnor. Den mest uppenbara skillnaden från de västerländska filmerna var sång- och dansnumrena som är typiska för filmer från södra Asien. Men mer intressant var hur den moraliska konservatism och betoning på familjen som ofta finns i indisk film gjorde superagenterna till nykterister och ”mammas pojkar”. Familjemedlemmar blev ofta inblandade, den hemlige agentens mor eller en annan släkting kidnappades av skurken och behövde räddas.

Det är en skarp kontrast till västerländska spionhjältar vilka tenderar att vara mer obundna och rotlösa, och därför kan manövrera friare i de ”amoraliska” världar de rör sig i, menar Todd Stadtman.
– Jag menar, hur ofta hör man James Bond prata om sin mamma?

Bollywoods ofta ganska bleka hjältar kontrasterade mot mer extravaganta skurkar som sköljde munnen med fin whiskey och omgav sig med dansöser. Tonen var ofta patriotisk, säger Stadtman.
– Skurkarna var ofta kopplade till en icke namngiven fiende till Indien, vilken man i allmänhet kunde anta var Pakistan eller Kina.

I Hongkong såg de Bondinfluerade 60-talsfilmerna olika ut beroende på vilket språk som talades. De kantonesiska filmerna riktade sig övervägande till en kvinnlig publik, fokuserade på kvinnliga stjärnor och har under senare år kommit att kallas ”Jane Bond”-filmerna.
– Men i den mer välfinansierade mandarinspråkiga filmindustrin producerades mer typiska manscentrerade filmer, fyllda med prylar, snabba bilar och bikinibrudar. Hongkongs spionfilmer tenderade att undvika politik i sitt val av skurkar, utan fokuserade ofta på lokala gäng av smugglare eller förfalskare utan uttalad nationell eller ideologisk tillhörighet. I filmerna från Thailand och Sydkorea var hotet däremot oftast kommunismen.

Tinker Tailor Soldier Spy har fått mycket bra kritik men röster har höjts mot den extremt mansdominerade rollistan. Den brittiska skådespelaren Helen Mirren är en av dem som ifrågasatt.
– Hur många kvinnor var det i den filmen? Jag menar, kom igen. Fanns det inga kvinnor på 70-talet? Säkerhetspolisen har alltid haft ett stort antal kvinnliga anställda. De hade en avgörande roll i riktiga livet, men i filmen är de utelämnade, säger Mirren till The Times.

På en vägg i slutet av Tinker Tailor Soldier Spy har någon sprayat budskapet ”The Future Is Female”, vilket tyder på att Tomas Alfredson knappast varit helt omedveten om den ojämna fördelningen av huvudroller.

FAKTA
Fler spioner på film & tv

Mannen från U.N.C.L.E. (1964-68)

Robert Vaughn spelade amerikanske Napoleon Solo, U.N.C.L.E.- agent (United Network Command for Law and Enforcement), som tillsammans med sin sovjetiske sidekick Ilya Kuryakin försöker förhindra att brottssyndikatet Thrush tar över världen. Här samarbetade alltså kalla krigets fiender mot ett gemensamt hot. Några politiska diskussioner mellan Solo och Kuryakin förekom inte. En film baserad på serien är just nu under planering.

The Girl from U.N.C.L.E. (1966-67)

Det blev bara en säsong för spin-offen till The Man from U.N.C.L.E. Huvudkaraktären April Dancer (Stefanie Powers) var ofta klädd i något utflippade avantgarde-outfits och tvingades av manusförfattarna mest att förlita sig på ”sin kvinnliga charm”, musklerna och dödandet stod kollegan Noel Harrison för.

Seventeen Moments of Spring (1979)

Under de sista månaderna av andra världskriget försöker SS-generalen Wolff göra en hemlig deal med amerikanerna. Många av nazisternas institutioner kommer då att lämnas kvar för att förhindra att bolsjevismen sprider sig över Västeuropa. Den sovjetiske spionen Stierlitz som infiltrerat SS-toppen får order att sabotera förhandlingarna.

Cambridge Spies (2003)

BBC-drama om Camebridgespionerna Kim Philby, Anthony Blunt, Guy Burgess, John Cairncross and Donald Maclean som trots sin utbildning vid den brittiska aristokratins högborg valde kommunismen och Sovjetunionen.

The Black Rose (1965)

Chan Mei-yu lever ett dubbelliv – dels tillhör hon Hongkongs sociala och ekonomiska elit, dels är hon den maskerade inbrottstjuven The Black Rose som i Robin Hood-stil tar från de rika och ger till de fattiga. Rollen som The Black Rose delas med den yngre systern Chan Mei-ling. I uppföljaren The Spy With My Face infiltrerar systrarna ett kriminellt gäng för att rädda Chan Mei-yus tidigare flört, försäkringsagenten Cheung Mun-fu.

The Ipcress File (1965)

Bygger på en roman av Len Deighton och av många ansedd som en av få relativt trovärdiga spionfilmer, delvis för att filmen inte enbart ägnas åt action utan även åt något så vardagligt som omeletter. Michael Caine spelar Harry Palmer, en exbrottsling som väljer att ansluta sig till underrättelsetjänsten när han hotas av fängelse. Filmens tema är hjärntvätt och Palmer är på jakt efter kidnappade vetenskapsmän.

Aankhen (1968)

Indien angrips av lömska terrorister från Pakistan. Civilpersoner startar egna antiterrorism- och spiongrupper, en av dessa leds av major Saab som har en stor radioanläggning bakom en bokhylla i sitt hem. Majorens bästa agent är Sunil som är kampsportsexpert och son till Indiens genom tidernas bästa spion. Sunil uppvaktas av Meenakshi som även hon är hemlig agent. Aankhen är fylld med lönngångar, förklädnader och underjordiska högkvarter och är inspelad bland annat i Japan och i Beirut.

(Publicerad i ETC i december 2011.)

Comments are closed.