Carnage

Ett barn slår ett annat barn. Men i Roman Polanskis Carnage är föräldrarnas sätt att hantera situationen den verkliga katastrofen.

Zachary slog Ethan med en pinne. Två tänder rök och läppen är svullen. Försäkringen täcker sjukvårdskostnaderna men de två tio-åringarnas föräldrar ska nu ändå mötas för att på ett vuxet och civiliserat sätt diskutera det inträffade.

Eathans föräldrar Penelope och Michael (Jodie Foster och John C. Reilly) tar emot sina något rikare föräldrakollegor Nancy och Alan (Kate Winslet och Christoph Waltz) i sin välordnade Brooklynlägenhet. Soffbordsböckerna ligger i sina prydliga högar men Penelope irriterar sig på att hembiträdet ställt smulpajen i kylskåpet. Snart riktas dock irritationen istället mot Alan, en iskall advokat anställd av ett läkemedelsbolag. Hans mobiltelefon ringer stup i kvarten eftersom ett av bolagets preparat visat sig ha oönskade biverkningar.

Den distanserade men artiga stämningen i Carnage förvandlas allt mer till öppet krig mellan paren. Vad sa barnen egentligen till varandra? Vem av pojkarna var egentligen en skvallerbytta? Snart har strider även brutit ut inom parkonstellationerna, uppdämd frustration och rent förakt pyser ut. Carnage betyder blodbad eller massaker och en verbal slakt i en putsad miljö är vad Polanski vill visa upp. En spya får ersätta blodet och inälvorna.

Roman Polanskis film bygger på pjäsen God of Carnage, av den franska dramatikern Yasmina Reza, vilken spelats i både Frankrike och USA. Manuset har omarbetats av Reza och Polanski tillsammans. Känslan av teater finns dock kvar och växer sig starkare under filmens gång. Från att börja som komiskt drama övergår Carnage stundtals till fars men med amerikanska medelklassvanor och statusmarkörer istället för smällande dörrar och ”roliga” dialekter. Ju mer uppjagade karaktärerna blir desto mer teatralt blir också skådespeleriet. På slutet känns överspelet nära åtminstone för Jodie Foster. Alla håller knappast med om det, både Foster och Kate Winslet nominerades till en Golden Globe för sina roller.

Men den spända och kontrollerande Penelope är också mest intressant. Hon skriver en bok om ett verkligt blodbad, det i Darfur. Kanske gör hennes känsla av maktlöshet inför den ondska som utspelat sig där att hon till varje pris vill att hennes eget liv ska präglas av civiliserat beteende och ickevåld. Samtidigt kan hon inte låta bli att döma andra och själv koka över av ilska.

Idén är intressant och skådespeleriet i stora drag väldigt bra från alla fyra. Flera små öppningar in i personernas liv flimrar förbi snabbt och gör karaktärerna än mer intressanta. Men efter två tredjedelar av filmen känns det mesta ändå som upprepningar och viljan att lämna den klaustrofobiska lägenheten infinner sig. Kanske är det det som är meningen, att man ska vilja gå men inte kunna. Som Nancy och Alan som flera gånger är på väg in i hissen men dras tillbaka in till slagfältet i vardagsrummet.

FAKTA
Carnage
Regissör: Roman Polanski
Medverkande: Jodie Foster, Kate Winslet, Christoph Waltz, John C. Reilly
Biopremiär: 17 februari

(Publicerad i Dagens ETC i februari 2012.)