Min stora sorg

Technotryckare fyllda av ärliga, dagbokslika känslor. Ann-Sofie Lundins soloprojekt Min stora sorg försöker aldrig vara finurligt.

Det började som en form av dagbok.
– Jag behövde skriva av mig saker, säger musikern Ann-Sofie ”Anso” Lundin, soloaktuell under artistnamnet Min stora sorg.

Tidigare utgjorde hon ena halvan av Idiot Kid och det var under tiden med den numera avsomnade duon som hon började spela piano på allvar.

Det är pianot som tillsammans med rösten har huvudrollen på debut-ep:n som kort och gott heter EP. Texterna är fåordiga och repetitiva, rösten drömsk, släpig och behärskad, ofta med en kärna av desperation eller längtan. Det är storslaget, filmiskt och ibland lite kusligt. Vilken genre musiken ska placeras i är inte självklart.
– Någon sa ”technotryckare”. Det är kanske en lite långsökt koppling men låtarna är ballader uppbyggda ganska likt dansmusik. De växer och växer istället för att bestå av brygga och refräng, säger hon.

Namnet Min stora sorg beskriver ganska väl musiken, tror sångerskan.
– Jag tror att jag förmedlar mycket stämningar och känslor. Stora känslor och dramatik men på ett enkelt och återhållsamt sätt. Och det är väldigt ärliga känslor, dagbokslika. Det finns inga försök att vara finurlig eller smart.

Uttrycket ”min stora sorg” kan användas om både stort och smått, något Ann-Sofie Lundin tycker är en del av charmen.
– Det är ett dramatiskt uttryck men i svenskan använder vi det i väldigt olika sammanhang. ”Det är min stora sorg att de har slutat sälja det här på Ica.” Det är grymt att vi använder så stora gester.

I måndags släpptes EP på vinyl och idag, fredag, digitalt. Någon cd blir det inte.
– Mitt skivbolag Bengtsson & Wirfälts koncept är att släppa svenska artister på vinyl och digitalt och jag hade samma idé från början. Cd börjar bli ganska förlegat. Man lyssnar oftast på musik digitalt idag och vill man även ha något fysiskt så är cd ett tråkigt format, man ser knappt hur omslaget ser ut.

På b-sidan av vinylen återfinns en industriell remix av Blomstertid gjord av brittiska mångsysslaren Leo Zero. Och den är inget undantag, alla Min stora sorgs låtar finns även i dansanta klubbversioner, vilka skiljer sig ganska radikalt från originalen.
– På ep:n är låtarna mycket uppbyggda kring kören och ute på klubbarna finns inga akustiska pianon. Därför har jag skapat en klubbversion av Min stora sorg, förklarar Ann-Sofie Lundin.

För några år sedan var Ann-Sofie Lundin en av arrangörerna bakom Hemliga klubben, där underhållningen bestod av att besökarna läste högt ur sina dagböcker

Hon skapar också musik till teaterföreställningar och jobbar som skådespelare. I mitten av september är det nypremiär för en pjäs som redan funnits ett antal år, Om hon var en kille skulle jag vara kär i henne, den här gången på Ögonblicksteatern i Umeå. Här är Ann-Sofie Lundin både skådespelare och manusförfattare.
– All text bygger på dagboksanteckningar som vi fyra som medverkar skrev i åldern 9-14, förklarar hon

Dagens ETC, september 2012