Interview Malcolm Gladwell

Briljant tänkare eller illusionist som skarvar med fakta? Åsikterna går isär om Malcolm Gladwell, men hans populärvetenskapliga böcker säljer som smör. I nya ”David och Goliat” vänder han upp och ner på begreppet underdog.

Vem är stark och vem är svag? Vem är egentligen en underdog? Kan omständigheter som vi reflexmässigt kallar nackdelar egentligen vara fördelar? Författaren Malcolm Gladwells nya bok tar avstamp i den bibliska historien om David och Goliat, den som ofta används som metafor för att illustrera hur någon till synes oslagbar, en jätte, kan besegras av en betydligt lättviktigare motståndare.

Gladwell vänder dock på historien och hävdar att vi hela tiden missbedömt styrkeförhållandena – herdepojken David var egentligen den med bäst förutsättningar. En ballistikexpert beräknar till exempel att den sten som David slungade iväg kan ha träffat Goliat med samma kraft som kulan från en modern pistol. Och kanske var ”jättens” storlek – hur stor han faktiskt var är omstritt – inte alls en fördel utan orsakad av tumörsjukdomen akromegali, vilken i så fall även påverkade hans syn.

Den röda tråden i ”David och Goliat”, som släpps på svenska nu på tisdag, är hur olika begränsningar och trauman långsiktigt kan hjälpa människor istället för att stjälpa. Dyslexi kan vara en ”önskvärd svårighet” skriver Malcolm Gladwell och hänvisar till en undersökning som visar att ett oproportionerligt stort antal framgångsrika entreprenörer är dyslektiker. Att inte ha erfarenhet inom ett område kan göra dig öppen för nya strategier som andra sett som omöjliga – titta bara på Vivek Ranadivé som aldrig rört en basketboll när han började coacha sin dotters lag.

Boken följer med andra ord i det spår som, sedan debuten ”Den tändande gnistan” för tretton år sedan, har gjort Malcolm Gladwell till en facklitterär gigant: han lyfter fram oväntade mönster från akademisk forskning, ofta med fokus på vad som skapar framgång. Hans böcker får ofta epitetet populärvetenskaplig feelgood-litteratur. Själv har han kallat dem conversation starters eller intellektuella äventyrshistorier.

– Du kräver så mycket av dina läsare, de tillbringar så många timmar med dig. Det måste finnas en känsla av äventyr i berättandet, det kan inte vara som en universitetsföreläsning. Det får inte vara tråkigt, säger han själv.

Drivkraften, menar Malcolm Gladwell, är att han gillar att leka med idéer. Och att få läsaren att förstå hur mycket man kan leka med idéer.

– Att utforska en intressant idé är fascinerande. Idéer har samma struktur som en bra deckare om de presenteras på rätt sätt. Karaktärer, handling, obesvarade frågor, ett överraskande slut. Det är tanken bakom den här specifika genren. Mina böcker är på sätt och vis thrillers, eller tänkta att vara i alla fall.

Jag träffar Malcolm Gladwell i hans bostad i Manhattan-stadsdelen West Village. Han har bott i lägenheten i fyra år och nyligen också tagit över våningsplanet under. Alla prylar verkar inte riktigt ha hittat sin rätta plats efter ommöbleringen och ovanpå en kartong i det lilla biblioteket intill hallen ligger ett inramat foto föreställande Joyce och Graham Gladwell, Malcolms föräldrar.

Mamman är psykolog och kommer ursprungligen från Jamaica, pappan brittisk matematiker. Malcolm föddes i England men när han var sex år flyttade familjen till den kanadensiska landsbygden. Där fick han en ”ganska lätt medelklassuppväxt i ett underbart, rikt och tryggt land”.

– Jag har aldrig varit någon underdog. Eller, jag brukar skoja och säga att jag är en underdog i USA eftersom jag är från Kanada. Jag har varken drabbats av några större bakslag eller missgynnats på något sätt. Jag har gått i bra skolor, haft två kärleksfulla föräldrar. Jag har inget att klaga på. Alla passar inte in i kategorierna ur min bok.

Hans tonårsrevolt bestod i att ha en affisch av Ronald Reagan ovanför sängen.

– Kanada var under 1970-talet väldigt socialistiskt och vänster. Att ha Reagan på väggen var en provokation. Jag hade den där mindre än ett år. Min rebelliska period var väldigt kort.

Efter sin universitetsexamen i historia hittade han inget jobb i hemlandet utan flyttade till USA där han inledde sin journalistkarriär på The American Spectator. Han gick vidare till Washington Post och därefter till The New Yorker. Under Washington-tiden höll han på att bli deporterad eftersom han befann sig illegalt i USA. En försvunnen akt hos immigrationsmyndigheten räddade honom. Han skickade efter det in massor av ansökningar till det årliga green card-lotteriet – och vann.

Nu har han bott 20 år i New York. Är det här han ska stanna resten av sitt liv?

– Jag vet inte. För tidigt att säga. Jag är den minst framåtblickande person du kan tänka dig. Jag har egentligen inga mål eller drömmar. Jag lever mycket för dagen. Jag tänker aldrig på det förgångna heller eftersom jag inte har något minne. Allt som någonsin hänt mig har jag snubblat över.

Snubblat över?

– Jag planerar inget, förväntar mig inget och tar inga beslut. Jag vaknar bara varje morgon och ser vad som händer. Plötsligt befinner jag mig mitt i någonting. Saker bara händer, jag vet inte hur, säger han och fnissar så att det pyser ut lite luft genom näsborrarna.

Så det är bara tur som gjort dig till en världsberömd författare?

– Ja, jag har verkligen haft tur, det är sant.

Tror du att det är likadant för alla, att det är slumpmässigt var vi hamnar i livet?

– Ja, det tror jag. Jag tror inte att jag är särskilt annorlunda än någon annan i det avseendet. Men för vissa passar det att planera mer, för andra inte. Jag vill inte dra några generella slutsatser. För första och enda gången är jag inte beredd att generalisera, säger han med ett litet skratt.

Generalisering och förenkling är ord som ofta används för att kritisera Malcolm Gladwells böcker, det vet författaren väl. Att han är oerhört bra på att berätta inspirerande och intresseväckande historier är de flesta överens om. Har han gett miljontals läsare nya insikter om allt från senap till gerillakrigföring. Men från akademiskt håll hörs invändningar mot hur han använder sig av den forskning han bygger sina observationer och teorier på: Malcolm Gladwell är en illusionist som blandar bort korten för sina läsare och får dem att se orsakssamband som inte existerar. Han utelämnar fakta och argument som inte passar in i hans teoribyggen. Han ägnar sig åt anekdotisk bevisföring. Och så vidare.

Webbsidan malcolmgladwellbookgenerator.com är en bitsk illustration av kritiken i form av alternativa boktitlar i typiskt Gladwell-format. ”Blank – 300 empty pages to fill with your own fucking theories”, ”Nothing – What sand castles can teach us about North Korean Economic Policy” och ”Vague – The power of generalizations to impress the bored”.

Kritiken är orättvis, säger Malcom Gladwell. Den vanligtvis mjuka rösten blir både högre och skarpare. Han lyfter händerna från bordsskivan och de långa fingrarna spretar lite snett uppåt.

– Jag är i förenklingsbranschen. Hela poängen är att göra komplicerade idéer tillgängliga. Så det betyder inget att säga att jag förenklar saker – självklart gör jag det! Frågan är: förenklar jag på ett sätt som förvanskar? Jag anser inte att jag gör det, essensen i de idéer jag beskriver förblir den samma. Så länge jag kan behålla kärnan intakt så befinner jag mig nog på säker mark.

Målet är att nå ut till människor som annars sällan kommer i kontakt med forskningsresultat och nya idéer. För att göra det tvingas han ofta utelämna nyanser, säger han.

– Ett centralt dilemma i den akademiska världen är att för att accepteras i den måste du skriva på ett väldigt sofistikerat sätt – men det gör att du aldrig når en publik utanför den akademiska världen. Du kan inte göra båda delarna samtidigt. Det är som att kritisera en rocksångare för hans pianoteknik. Han vill inte spela piano, han vill spela gitarr!

Att Gladwell når ut är det inget snack om. Alla hans fyra tidigare böcker har blivit bästsäljare och en del uttryck hämtade ur dem har börjat leva ett eget liv. I april är det till exempel premiär för den svenska komedin ”10 000 timmar”. Peter Magnusson spelar en man i trettioårsåldern som blir miljonär på en skraplott. Han bestämmer sig för att sluta sitt jobb och ägna sig åt det han alltid drömt om: fotboll.

Filmens titel kan spåras till Malcolm Gladwells bok ”Framgångsfaktorn” där han undersöker vad som krävs för att bli exceptionellt framgångsrik. Ett av bokens teman är ”10 000 timmars-regeln” vilken bygger på forskning av den svenske psykologen Anders Ericsson. Den som lägger den tiden på att specialisera sig inom ett område kan räkna med att bli en av de bästa, lyder Malcolm Gladwell analys. Bland hans exempel finns The Beatles och Bill Gates.

”Framgångsfaktorn” belyser även betydelsen av individuell bakgrund, historiska omständigheter och ren och skär tur, men det är 10 000-timmarsregeln som främst etsat sig fast i det allmänna medvetandet och gjort avtryck i populärkulturen. Den amerikanska artisten Macklemore har till exempel gjort en låt med namnet ”10 000 hours” och hans kollega Kayne West pratar gärna om de 10 000 timmar han lagt på att utvecklas som modedesigner.

– Alla mina böcker är på sätt och vis försök att utmana människors världsbild. Det tror jag att jag lyckas med utan att för den delen vända upp och ner på världen, säger Malcolm Gladwell.

Han växte upp i ett religiöst hem, familjen Gladwell tillhör mennoniterna, en protestantisk och frikyrklig rörelse känd för sin pacifism. Han säger att han alltid trott på Gud, men att han drivit bort från den organiserade religionen. Arbetet med ”David och Goliat” har återuppväckt det intresset.

– Jag är intresserad av att utforska religiöst utövande djupare. Jag har oerhört stor respekt för vad människor är kapabla till när de inspireras av sin tro. Boken handlar till stor del om andens vapen, the weapons of the spirit.

”Weapons of the Spirit” är också namnet på en dokumentär om den franska staden Le Chambon där invånarna under andra världskriget skyddade och räddade tusentals judar. Det sista kapitlet i ”David och Goliat” handlar just om staden och om prästen André Trocmé vars egna personliga tragedier Malcolm Gladwell menar bidrog till den inre styrka som gjorde det möjligt för honom att öppet trotsa nazisterna.

– Under arbetet med boken fick jag en annan respekt för hur mycket ogripbara saker – mod, envishet, ilska, rädsla, tro – betyder. Det är saker som kan göra dig lika mäktig som den som är beväpnad.

Tror du att ditt nya intresse för religion kommer att märkas på ditt framtida skrivande?

– Det är absolut en möjlighet men än så länge har jag ingen aning. Jag planerar oftast bara två timmar framåt i tiden.