Apartheid i rymddräkt

Den Oscarsnominerade syd­afrikanska filmen District 9 skildrar apartheid, främlingsfientlighet och tvångsförflyttningar genom ett ­science fiction-filter.

Det var knappt 30 år sedan ett rymdskepp för första gången dök upp ovanför jorden. För en gångs skull – filmhistoriskt sett – parkerade farkosten inte över Vita huset utan stannade istället ovanför staden Johannesburg i Sydafrika. Det är starten på den sydafrikanska filmen District 9.

”Humans only”
Ombord finns sjuka och undernärda utomjordingar. De placeras i det slummiga flyktinglägret District 9. Där hålls de separerade från människor. ”Restricted area, humans only” i kombination med en överkorsad utomjording är ett budskap som tapetserar många skyltar och väggar utanför lägrets gränser. Många av de ursprungliga jordborna har nämligen fått nog av rymdflyktingarna, som går under öknamnet prawns, räkor. ”De kostar så mycket pengar, pengar som vi skulle kunna spendera på annat.”
Utomjordingarna anses dock inte nog avskärmade och myndigheterna sjösätter en plan för att flytta dem till det nybyggda lägret District 10. För att lyckas med vräkningarna och tvångsförflyttningarna anlitas det privata säkerhetsbolaget MNU. När en av MNU:s ansvariga tjänstemän, Wikus Van De Merwe (Sharlto Copley), utsätts för en dos av utomjordingarnas biokemiska vapen tvingas han omvärdera sitt jobb och fly för sitt liv.

Filmad i Soweto
Förutom att vara en välgjord lågbudget-sci-fi, filmad delvis i dokumentär stil, är District 9 även en kommentar till främlingsfientlighet i stort och det syd­afrikanska apartheidsystemet (1948-1994) i synnerhet. Mängder av tvångsförflyttningar genomfördes under perioden. Filmen bygger på Alive in Joburg, en kortfilm som regissören Neill Blomkamp gjorde några år tidigare. District 9 är filmad i Soweto i Johannesburg, ett av de townships (kåkstäder) dit många svarta och färgade förvisades under apartheid. Sett till filmens titel är det dock ett annat område som inspirerat mest.
Från Kapstadens District Six tvångsförflyttades under 70-talet över 60 000 människor efter att det etniskt blandade området, befolkat av frigivna slavar, handelsmän, arbetare, invandrare och hantverkare, förklarats vara en whites only area. Beslutet vilade på Group Areas Act (se faktaruta) – den lagstiftning som gjorde det möjligt för vita att ta över alla landområden av värde.

Planerad återuppbyggnad

Bulldozers jämnade den gamla bebyggelsen i District Six med marken. En del av området har döpts om till Zonnebloem (solros på afrikaans) och blivit en del av universitetscampuset, men än idag har mycket lite byggts på marken, som ligger centralt i Kapstaden. Återuppbyggnaden har planerats under många år och en process pågår för att ge de familjer som sparkades ut en möjlighet att komma tillbaka. Än så länge har 36 000 människor anmält intresse och nu är tidsfristen ute. Viljorna är många när det gäller framtiden för District Six, inte minst då området beräknas vara den mest värdefulla oexploaterade marken i Sydafrika.

Den som besöker Kapstaden bör definitivt ta en sväng förbi District Six Museum för att få en djupare inblick i bakgrunden till en av 2009 års mest omtalade filmer.

(Publicerad i Dagens ETC 2 september 2011)